onsdag 17 oktober 2012

Gästinlägg: Tove i Armenien -6v senare

Nu har jag bott i Armenien i ungefär 6 veckor. Under dessa första sex veckorna har jag lärt mig massor både om hur biståndet fungerar i verkligheten men även en massa om hur det är att vara ny i ett land.


Det är inte lätt med bistånd – processen kan tyckas (och är!) invecklad och krånglig men oj vad viktigt det är och vilket skillnad det gör. Jag bara önskar att vi (det armeniska FN-förbundet) kunde finansiera fler av våra bra och utarbetade projekt. Men det kan vi inte, vi är, som så många andra NGO:s, ständigt beroende av finansiering. Jag fick under mina första veckor på kontoret söka efter olika finansieringskällor, vilket kan vara allt från organisationer eller företag som säger att de har pengar som de vill investera i olika projekt och så ber de organisationer att komma med förslag på vad de vill göra med pengarna. 

Men det är inte så lätt. För ofta, nästan alltid, så ställer givarna så många krav att man bli alldeles tokig. Det kan vara allt från att organisationen ska jobba vattenfrågor och vara lokaliserad i Afrika, eller så ska landet vara med i EU för att få ansöka, eller att pengarna inte får användas till lokalhyra eller så ska organisationen endast bestå av unga. Det är så många krav och det är så frustrerande att läsa. För mig är det konstigt att givarna stället krav på vart deras pengar ska gå till när vi, som är på plats, bäst borde vet vad det finns för behov här – vad som verkligen behövs göras. Det måste vara himla svårt att sätta upp kraven där borta på andra sidan jorden. 

Förutom denna frustration känner jag att jag börjar lära känns landet bättre och bättre. I början är det alltid lite svårt att förstå hur saker och ting fungerar, framförallt när man inte kan prata språket. Nu kan jag några nödvändiga fraser som ”God morgon”, ”Hur mår du”, ”Jag mår bra”, ”Kan du stanna vid nästa busshållplats” och ”Tack”. 

Jag har också hunnit med att titta lite mer på landet, tillsammans med ett gäng andra turister åkte jag på en rundtur i landet. Gissa om det finns många kyrkor här. Det kryllar av dem! Jag har nog aldrig tidigare vart in i så många kyrkor på en dag och jag kom ihåg att gå ut baklänges ur nästan varenda kyrka (vilket man av respekt ska göra här). Om man dessutom kommer en bit bort från huvudstaden är landskapet jättefint, framförallt uppe i bergen. 

Hoppas att ni också får chansen att komma hit och se detta fina land någon gång!


Av: Tove Vikström

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar