fredag 11 januari 2013

Referensgruppen 2013 och Gästinlägg från Viktoria Stärner

Nu mina vänner har jag äntligen blivit klar med att pussla ihop Referensgruppen för 2013. Det var nog bland det svåraste jag gjort hittills.... Jag fick in otroligt många ansökningar, många fler än vad det fanns platser och eftersom jag ville ha en varierad grupp med olika erfarenheter från hela landet så blev det ett pusslande. Alla duktiga och drivna personer som sökte kunde tyvärr inte få plats, men jag har mailat er alla och jag hoppas att vi kan hitta fler sätt att hålla kontakten och engagera.

Men jag är också helt säker på att vi fått ihop en grym referensgrupp för det här året! Jag kan härmed meddela att gruppen består av Pernilla Bergström, 24 år, Växjö, Jonas Mbongo, 19 år, Kungsbacka, Sara Berg, 18 år, Boden, Albert Askeljung, 20 år, Huddinge, Klara Lindahl,  18 år, Göteborg och Cecilia Bergman, 24 år Stockholm. Inom en snar framtid kommer deras presentationer komma upp på hemsidan,och då får ni veta lite mer om dem!

Men innan vi knyter ihop säcken för referensgruppen 2012 kommer här ett sista inlägg ifrån en av dess medlemmar, Viktora Stärner.

Trevlig helg! Ulrika


Julpyntet börjar sakta plockas ner, sista bitarna av julskinkan är uppäten och julklapparna sedan länge öppnade. För vissa.

Jag berättade i mitt senaste inlägg om hur jag spenderade dagen efter studenten på ett plan över atlanten. Efter många långa skolår var jag då fri, fri att göra vad jag ville. Det var svårt, hur skulle jag veta vad jag ville syssla med, vad jag skulle göra och företa mig. Efter lite funderande skrev jag in mig i vikarie-poolen i Mora kommun för grundskola och dagis. Efter några veckors flängande mellan olika skolor och dagis, fick jag frågan om en veckas vikariat på moras största skola. Jag tackade givetvis ja. Denna vecka blev till två som blev till en månad och jag blev kvar där hela hösten. Det var som extra resurs i en etta, en klass med 23 elever och lika många personligheter. Denna höst har för mig varit otroligt lärorik. Jag har sett och upplevt saker som jag önskar inga barn tvingas bära på, tvingas utsättas för eller genomlida. Trasiga små sjuåringar som ständigt kämpar med att finnas till. Det är hjärtskärande samtidigt som paradoxen i detta pekar på att jag som person uppskattar mycket runt omkring mig på ett helt annat sätt. Jag har i större utsträckning lärt mig värdesätta det jag har och samtidigt förstå hur trassligt många andra har det. Att se just barn fara illa är det värst som finns. De som sägs vara samhällets framtid blir gång på gång svikna och avvisade, tillintetgjorda.

Jag anser att denna insikt fungerar mycket bra ihop med vad FN står för, om att värna och ta omhand. Vi måste förstå hur bräckligt ett liv är, hur det är upp till oss att ta hand om det. Vi måste våga ringa det där samtalet vi gruvat oss för, fråga hur det är, för snart kan det vara för sent.
Jag vill med detta inlägg inte predika om hur alla ska förhålla sig till sina respektive relationer. Jag önskar bara innerligt att ni tar hand om varandra, ta hand om alla ni tycker så mycket om, alla som betyder något för er. Livet är skört, ta vara på det!

Jag önskar er alla en riktigt bra start på det nya året och mängder av snö och ännu mera kärlek!

Allt gott! / Viktoria Stärner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar